För några dagar sedan röstade kenyans befolkning fram en ny konstitution. I den den nuvarande grundlagen har presidentes stor makt. Hittills har det bara funnits tre president i Kenya sendan lant blev självständigt 1963. Den förste var Jomo Kenyatta . Han var frontfigur i Kenyas frihets kamp mot britterna. Han satt i fängelse och naturligt vis folkhjälte. Han blev också otroligt rik. Framförallt blev han jordmagat. I den landreform som genomfördes efter självständigheten - som skulle göra möjliggöra för kenyanerna att äga sin egen mark “råkade” Kenyatta tillskansa sig och sin familj oerhörda landområden. Kenyatta dog 1978, men ännu so till hör kenyattas makteliten i Kenya. Sonen Uhuru Kenyatta är en av de vice premiärministrarna.
Efter Kenyattas död 1978 blev Arpa Moi president, han var vicepresident under Kenyatta, han var kvar på en posten fram 2002 när han avgick. Moi blev allt mera despotisk som president. Under hans regeringstid ökade korruptionen, det politiska våldet blev vardag. Ingen vågade prata politik öppet på den tiden. Kenya gick kraftigt tillbaka.
Moi blev besegrad i valet 2002 av Kibaki. Visst hop om förändring anades. Men Kibaki är en svag gamma gubbe. I det tveksamma valet 2007 behöll han makten efter mycket tveksam rösträkning. Landet hamnade i uppror. Tusen-tals människor dog. Stammotsättingar kom till ytan och människor fördrevs med våld från sina hus och hem. Efter en lång medlingsproces nåddes en kompromiss. Kenya oppositionsledare Raila Odinga Odinga fick en tveksam post som Statsminister.
Under alla dessa år är det samma maktelit som har styrt landet. Samma personer kommer till i val efter aval för det ena eller det andra partiet. Man väljer vilket parti man skall företräda - inte efter någon politisk övertygelse utan efter vilken möjlighet man har att komma in i parlament, regering på riks eller lokalnivå.
Det är oerhört lönsamt vara politiker i Kenya, En parlaments ledamot har mera betalt en vad en svensk riksdagsledamot har. De dessutom skattebefriade och har en massa förmåner. Ingen är beredd att ge upp en sådan lönsam verksamhet före något så simpelt som ideologi eller principer.
Vem tror då att en ny grundlag kan göra saker och ting bättre? Det är samma gubbar, och några tanter, som fortsätter att leva gott på sina uppdrag. Detta allt medan en stor del av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen.
Så länge ett land inte leds av samhällsbyggare utan av en profithungrig maktelit utan socialt ansvar sker ingen ingen utveckling oavsett vilken grundlag man än har.
Vi har numera ett tvåpartisystem i Sverige som består av sju partier. De tre partiledarna in Alliansen är just nu ute på tågresa. (Himla kul att åka tåg förresten). De gör att allt för att visa upp en enig attityd utåt. De försöker också att visa att de är jämlika. När de presenterade sina 9 “inte”löften i går så turades de lydigt om presentera dessa. Men det råder väl ingen tvekan om det är Reinfeldt och Borg som bestämmer mest.
Nu är det väl så att de 4 partierna i Alliansen är politiskt närmare varandra än de tre i oppositionsalliansen. Alla fyra borgerliga partier - kanske med undantag för KD -är typiska mittenpartier och skiljer sig inte så mycket från varandra
Då är det värre för oppositionen. Socialdemokraterna är ju också ett mittenparti och dit får man också räkna Miljöpartiet även om dessa partier är politiskt mycket olika. Om det inte vore för att Socialdemokraterna så gärna vill regera skulle ett samarbete med Miljöpartiet vara omöjligt. Problemet i den konstellationen är Vänsterpartiet. Det har Socialdemokrater i alla tider begripit. Men igen - för att få komma till makten har Mona Sahlin gjort det omöjliga och - efter stor tvekan - bjudit in Ohly till samarbete. Det kommer säkert att straffa sig.
Det var intressant att se presskonferensen - det som rapporterades i SVT - om de rödgrönas budgetalternativ. Att se hur Thomas Österos glänste i mörk kostym o ny slips, flankerad av en kvinna från vardera samarbetspartier. Men det var Österos show. Tyvärr fick inte kvinnorna i sällskapet nåt utrymme alls.
Ska det bli detsamma i en eventuell regering? Att Socialdemokraterna räknar med att få köra den showen ensamma, med tyst support från övriga. Fan trot!
Alla varelser kommunicerar på något vis med varandra. Vi människor tänker oftast på vår verbala förmåga när vi tänker kommunikation (om vi inte tänker flyg och tåg t ex). När det gäller verbal kommunikation är vi ju mycket beroende av vårt språk. Svenskar på svenska, tyskar på tyska o.s.v.
I går, måndag, var jag i Stockholm och träffade några ryssar. Min ryska är rudimentär och de här ryssarnas engelska var nästan lika rudimentär. Svenska som språk hade de inte alls. Men visst går det att kommunicera utan ett fullständigt språk. Vi tittade på Stockholm och hade jättekul.
Kommunikation är ju så mycket mera än vår verbala förmåga.
Skratt
Frånvaro av skratt.
Beröring eller frånvaro därav
Kroppsställning
Ansiktsuttryck
Gester
som ger signaler och intryck till dem man kommunicerar med. Vi gick Östermalms hallen o tittade på man. Vi var på Skansen, Vi strosade på gator och såg staden. Vi åt lunch och vi åkte båt.
Vi kommunicerade hela tiden. Skrattade åt missförstånd och tog om allt i från början.
En riktigt rolig dag faktiskt.
Men det är klart - utan ett riktigt gemensamt språk är det svårt att diskutera viss saker.
Men det lämnade vi där hän.
Nu är det auktion i politiken. Sju budgivare har decimerats till två. Allians mot allians. Den ena rödgrön och den andra för Sverige. Alla tar ansvar för landet. Båda vill att “vanligt” folk ska få det bättre. Båda vill ta ansvar för oss och landet nu och i framtiden. Är det inte underbart. Vi som är pensionärer omhuldas extra av alla. Vi är många och vi röstar troget. Ungdomarna verkar inte få något. De är få och röstar inte - så varför bry sig.
Även om båda våra två allianser vill oss alla vårt allra bästa så kommer man fram till helt olika lösningar för hur detta skall ske. Den ena alliansen vill att folk ska arbeta och tjäna pengar och försöka klara sig på detta. Mer pengar ska vi få genom lägre skatter. Den andra alliansen vill också att vi ska arbeta och vara glada - men vi behöver inte få så mycket över till oss själva. En mycket större del av det tjänar ska vi betala i skatt. Om vi gör det kan samhället hjälpa alla som råkar ha för lite pengar för att täcka det nödvändiga vi olika skeden i livet.
Det är det här vi har att välja mellan. Lite skatt och mera pengar i plånboken eller på banken, eller mycket skatt och mindre pengar i plånbok eller bank. I det första fallet får klara mera av nödvändiga utgifter själva i det andra fallet kan få hjälp av samhället. Det är bara att välja det ena eller det andra
Just nu står Fredrik, Maud, Jan och Göran från den ena sidan och Mona Maria, Peter och Lars från den andra sidan i kö framför TV-kameror och mikrofoner för bjuda på allt mera av olika godsaker och bitterpiller.
I samma andetag som man förhärligar sig själv fördömer man den andra sidan. Sånt är spelet.
Borg med sin eleganta svada och hästsvans mot Österos träiga argumentation och utan svans, syns och hörs dagligen.
Vad skall komma ut av allt detta i september.
Det är inte lätt det här.
Efter blockbildningen finns det ju bara två. Ingen av de sju som ingår i ena eller andra blocket är ju riktigt nöjd. Alla har fått göra avkall på hjärtefrågor. Alla förslag som kommer fram andas kompromiss och träta bakom kulisserna.
Det känns som om inget av riksdagspartierna är nöjda. Ingen kan helt visa vilka åsikter man har eller vilken politik man vill föra.
Så här från fönsterkanten kan jag ana två saker. Maria och Peter kan i kraft höga opinionssiffror få genom mera av sin politik på bekostnad av framförallt Lars men också Mona. I den andra alliansen är det Fredrik som regerar helt klart.
